Krisrutin Emma – stärkt krisstöd för efterlevande

En fråga SPES drivit i kontakter med myndigheter, politiker och andra beslutsfattare under längre tid är behovet av krisstöd för efterlevande efter suicid. Idag bär SPES den överväldigande delen av det organiserade stödet som finns riktat till drabbade. På flera håll i landet pågår nu arbete för att få till stånd ett uppsökande stöd, framförallt på regional nivå. Men även kommuner kan bygga krisstöd i egen regi. Kristina B Rosenius är ledamot i SPES förbundsstyrelse. I december 2015 förlorade hon sin dotter Emma i suicid och slogs av frånvaron av stöd från samhällets sida. – Vår familj fick inget stöd alls och när jag började skriva om händelsen och fick kontakt med andra i liknande situation visade det sig att det inte bara var vi som fallit mellan stolarna utan detta var verkligheten för de flesta jag fick kontakt med, berättar hon.

I efterhand blev Kristina både förvånad och bedrövad över att det inte finns en krisrutin på plats i samhället om det värsta händer. Det hade gjort stor skillnad för familjen om de fått hjälp från början, säger Kristina. En viktig del i Kristinas sorgearbete blev därför arbetet med Krisrutin Emma, som nu antagits av hennes hemkommun i Stockholm. – Jag funderade på vilka instanser som borde samverka inom kommunen och ringde sedan till kommunen, vårdcentralen, psykiatrin, Polisen, ungdomsverksamheten och kyrkan. Jag presenterade mitt förslag och sammanförde sedan alla i olika möten där vi pratade igenom hur genomförandet skulle gå till med Krisrutin Emma. Det blev en engagerad referensgrupp!

Rutinen bygger på att polisen efter dödsbudet kopplar in antingen vårdcentral eller socialtjänst som sedan skyndsamt kontaktar den drabbade familjen för vidare stöd. Socialtjänsten kontaktas om kontakt redan finns där och om det finns minderåriga barn, annars är det vårdcentralen som gäller. Andra resurser att koppla in kan vara skola, förskola och trossamfund.

Polisen har till Kristina uttryckt att Krisrutin Emma påverkar deras arbetsmiljö positivt eftersom de annars många gånger har fått möta och sedan lämna efterlevande ensam i sin förtvivlan och kris. – De har kunnat hänvisa till en präst men det är inte alla som är religiösa och vill det. Nu hänvisar de till SPES och vill att rutinen sprids. Annars kan det bli problem för till exempel barn till skilda föräldrar som bor i olika kommuner. – Vi behöver få upp det på riksnivå, säger Kristina B Rosenius.

Rutinen har dessvärre redan fått användas i skarpt läge och enligt ansvarig på vårdcentral fungerat mycket väl. Alla led, inklusive skolan, hade fungerat. – Kommunen hade också funderat på vad mer de kunde göra för att underlätta för familjen och kommit på att de kunde erbjuda att leverera mat, en tjänst som de redan förfogade över från äldrevården, berättar Kristina.

Hon önskar att situationen inte uppstått men är glad över att det fanns en krisrutin när den behövdes och är säker på att Emma skulle varit nöjd med den.

Kristina B Rosenius har också berättat om sin sorg och bristen på krisstöd i första avsnittet av SPES podd Inte bara en siffra.

Vill du ha mer information om Krisrutin Emma är du välkommen att skriva till kristina.rosenius@spes.se